Gå tillbaka till början

Deltagande fastigheter

Vid vägföreningens tillkomst fastlades yttergränserna för ett område, inom vilket i stort sett alla fastigheter - även de som tillkommit senare - skulle delta i vägföreningen. Enligt de nya reglerna ska istället vissa villkor vara uppfyllda om en fastighet ska kunna tvingas delta i en gemensamhetsanläggning. Bl a måste det vara av väsentlig betydelse för en fastighet att delta i anläggningen. Men om fastighetsägaren själv vill, finns möjlighet att ändå ta med hans fastighet.

Det är ibland inte av väsentlig betydelse för en fastighet att ha del i ett gemensamt vägnät. En fastighet som har egen utfart direkt till allmän väg och bara vid enstaka tillfällen har behov att använda det gemensamma vägnätet, kan knappast ges del i vägnätet om ägaren inte går med på det. (Med en allmän väg menas en väg som underhålls av stat eller kommun.) I vägföreningens områden som genomlöps av en allmän väg med tomtutfarter, bör man alltså räkna med att en del fastigheter kan komma att utträda ur den gemensamma väghållningen.

Övergången till anläggningslagens regler innebär således att beslut måste fattas om vilka fastigheter som fortsättningsvis ska delta i den gemensamma väghållningen.

I avvaktan på att ett sådant beslut fattas, deltar alla de fastigheter som vid utgången av 1997 var med i vägföreningen. Om nya andelstal inte finns per den 1 januari 2003 kan föreningen få problem vid sin förvaltning eftersom de gamla andelstalen då inte längre gäller.

Gå tillbaka till början

Vad vägföreningarna ska förvalta

Vid vägföreningen tillkomst fastlades även uppgift om vilka vägar som vägföreningen skulle ansvara för. Fanns en detaljplan (byggnadsplan) i vilken angavs att kommun inte var huvudman för allmänna platser, var det enligt enskilda väglagen vägföreningen som skulle sköta grönområdena. Det förekommer att denna bestämmelse inte har följts upp i utlåtandet från Lantmäteriet. I sådana fall har ansvaret för grönområdena blivit oklart. Ansvarsfrågan bör givetvis klaras ut.

De ändrade reglerna gör det möjligt för en vägförening att förvalta även annat som är gemensamt och av väsentlig betydelse för flera fastigheter. Det kan exempelvis vara gemensamma ledningar för vatten, avlopp, värme och kabel-TV. Varje sådan anläggning behöver inte ha samma krets av delägare och kan hållas ekonomiskt skilda från övrig verksamhet.

Gå tillbaka till början

Benämningar

I anläggningslagen, som fortsättningen alltså gäller även för vägföreningar - kallar man det objekt som ska ha en gemensam förvaltning för en gemensamhetsanläggning. Den organisation som ska förvalta gemensamhetsanläggningen kallas i lagen för en samfällighetsförening. Nedan används benämningen vägförening även i betydelse samfällighetsförening. Vägföreningarna blir således samfällighetsföreningar i lagens mening, men behöver enligt övergångsbestämmelserna inte byta namn.

Gå tillbaka till början

Ompröving av äldre beslut

Av det som nämnts ovan framgår att vägföreningarna kommer att få vidkännas ganska stora förändringar. Det krävs därför att gamla förrättningsbeslut omprövas vid en lantmäteriförrättning. En sådan kan sökas av styrelsen efter beslut på stämma. Även en enskild medlem i vägföreningen har rätt att söka förrättning. Förrättningen görs i nära samverkan mellan lantmätaren och styrelsen eller andra personer som vägföreningen får utse. I vissa fall kan förrättningen förenklas genom att föreningens medlemmar tecknar överenskommelser som kan ligga till grund för Lantmäterimyndighetens beslut.

Som redan framgått måste andelstal grundas på reglerna i anläggningslagen finnas 1 januari 2003.

Det innebär att vägföreningen bör kontakta Lantmäterimyndigheten för att diskutera när ansökan lämpligen bör inlämnas. Eventuellt överklagande bör också ha hunnits prövas vid ingången av år 2003.

Kostnaderna för en lantmäteriförrättning beror i huvudsak på hur lång tid Lantmäterimyndighetens personal behöver lägga ned på ärendet. Lantmäterimyndigheten kan efter viss utredning lämna uppgifter om detta.

Gå tillbaka till början

Styrelse och stadgar

Kravet att länstyrelsen ska ha en representant i styrelsen gäller inte längre. Stadgarna bör därför ändras med hänsyn till detta. Styrelseledamot som länsstyrelsen utsett bör sitta kvar i styrelsen till första ordinarie årsmötet 1998.

Omröstning ska normalt ske efter huvudtal. Gäller det en ekonomisk fråga, ska dock omröstning ske efter andelstal om någon begär det. En medlems röstetal får inte överstiga 1/5 av det sammanlagda röstetalet för alla närvarande medlemmar.

För ändring av stadgarna krävs minst 2/3 majoritet - om inte strängare villkor har föreskrivits i stadgarna. En medlem har därvid en röst oavsett hur många fastigheter han har.

Stadgeändringar ombesörjes av vägföreningen själv, förslagvis efter samråd med Lantmäterimyndigheten eller annan sakkunnig. En rekommendation är att slopa de gamla stadgarna och i stället utforma nya stadgar efter de mera moderna normalstadgar som finns utarbetade för samfällighetsföreningar. Stadgeändringar ska - i likhet med förändringar i styrelsen - skickas till Lantmäterimyndigheten för registrering.

Gå tillbaka till början